JERLE. Naturmiljö står mot kulturmiljö och på torsdag den 28 maj går tiden ut för den som vill yttra sig till Mark- och miljödomstolen. Naturvårdsverket vill riva delar av dammanläggningen vid Järle kvarn och de oppositionella vill ha dammen kvar och rädda kulturmiljön.
Frågan kan tyckas helt opassande i tider av Corona, men Naturvårdsverket vill alltså, som ägare, riva ut delar av dammen vid Järle kvarn för att utöka möjligheterna för flodpärlmusslan och öringen, som är ett udda par i makronatursammanhang.
På torra land står kulturarvet och tittar på. Platsen Järle kvarn har flera hundra år gamla anor, men ställs, som på många andra platser, mot flodpärlmusslan och till viss del öringen. Många har frågat sig hur förslaget ens kunnat komma fram. Borde inte Naturvårdsverket syssla med viktigare saker – speciellt i Corona-tider?
Vad som händer vid Järle kvarn om dammen rivs ut vet ingen, men det finns flera dåliga exempel på utdrivna dammar.
De flesta lokala aktörer tycks vilja bevara kulturmiljön vid Järle kvarn. Man har idag många gäster som vill besöka den gamla ”stormiljön” och området kan relativt enkelt visualiseras tillbaka till järnåren för 500 år sedan, när Jerle stad skulle bli huvudstad för Bergslagen.
Flodpärlmusslan kan aldrig få tillbaka den miljö man hade för mer än 500 år sedan, oavsett vad man gör på Naturvårdsverket. Varför då ens försöka. Vad är sannolikheten för att Naturvårdsverkets ”insats” gör nytta? Ingen, absolut ingen, vet hur naturen skulle ta emot detta ”nya ingrepp”.
För mig är det här löjligt. Det måste finnas bättre frågor att jobba med för vuxna människor på Naturvårdsverket, speciellt när man ser hur naturen spökar med oss människor i Corona-tider.
Jag har, som journalist, varit med vid några utrivningar tidigare. Stora kostnader försvaras med ett nytt liv, men många är de vattendrag som tidvis blivit helt torrlagda och fan vet hur det är att vara flodpärlmussla och ligga där i den torra fåran och kippa efter…
Låt vett gå före tokerier den här gången.