INSÄNDARE/DEBATT. Debatten om Arbetsförmedlingens framtid börjar bli väldigt infekterad. Här svarar insändarskribenten Bjarne Linde på några av de kommentarer som skrivits med anledning av Linds huvudinsändare under onsdagen. Läs Bjarne Linds bemötanden här.
Varför inte börja med ett förändringsarbete?
Synpunkter till signaturerna ”Arbetsförmedlingen Utan Arbete” (AUA) och ”S Johansson” publicerade på 24i bergslagen den 21 mars 2019:
Så bra det blir med Era framtidsvisioner ”ett samhälle där Arbetsförmedlingen inte längre behövs.” Det är helt ok även för mig men frågan är hur realistisk tanken är. Så klokt av signaturen (AUA) hen verkar inse att något nytt kan behövas i dess ställe, det är mer trovärdigt än vad vissa förståsigpåare brukar föra till tals att det bara är att lägga ned Arbetsförmedlingen. Men ändå, varför inte börja med ett seriöst förändringsarbete, med en slimmad organisation där man samtidigt tar tillvara all den erfarenhet och kunskap som naturligtvis finns bland många av Arbetsförmedlingens personal.
Alla vill så klart spara på onödiga utgifter, men arbetslösa och arbetshandikappade är inga onödiga människor!
De har lika stor rätt som alla andra medborgare att få del av samhällets resurser för att kunna leva ett så bra liv som möjligt. Självklart skall samhället ställa krav på att alla bidrar efter förmåga och i stort sett gör samhället också det!
Men huvudorsaken att alla inte arbetar beror varken på Arbetsförmedlingen eller de personer som står utanför arbetsmarknaden. Just det sista ordet ”arbetsmarknad” talar om att vi har ett system där ”marknaden” avgör om det finns arbete eller inte.
Systemet förutsätter att en viss del av dom arbetsföra medborgarna hamnar i arbetslöshet under längre eller kortare tid av sina liv. Dessa personer behöver marknaden i olika hög grad när konjunkturen vänder upp.
Vi lever alla under marknadens lagar, där inte människor utan kortsiktig ekonomi är det som avgör om en människa är lönsam eller inte. I takt med tiden – ju längre – som vi organiserar samhället på det sättet, utifrån marknadens hårda villkor, ju fler medborgare blir det som inte platsar på denna marknad. Allt fler individer hamnar allt längre bort från arbetsmarknaden, ett sådant system kan vi i längden inte ha. Men de individer som hamnar utanför har fortfarande lika rätt till sina liv. Så måste det vara i ett civiliserat samhälle!
Konkurrensen är marknadens tvång att ständigt höja produktiviteten, det kommer på längre sikt att göra denna marknad helt omöjlig för människor och miljö att överleva i.
Därför behöver politiker och beslutsfattare hitta nya framkomliga vägar som leder utvecklingen framåt. Jag är övertygad att det går bygga hållbara samhällen, där människor och miljö går före kortsiktiga vinstintressen och där marknaden inte tillåts vara mer eller mindre allenarådande!
Bjarne Lind
Lindesberg